vette fan om det blev ett reportage
"I en tom stolsdjungel i det alltid lika öde november
Jag sitter i en rätt så öde cafeteria i mitten av november. Ett rätt så öde gäng lärare sitter och konverserar om något som inte tycks vara alltför positivt. Inga leenden, inga uttryck. Det kan vara på grund av den tidiga morgonen och det alltid lika öde november.
För november är just det: öde. Det finns inget bra med månaden och den här tiden på året, utan man vill bara spola fram till december då det nalkas jul och strax ett nytt år. Detta märks verkligen på stämningen i denna cafeteria jag har hamnat i denna måndagsmorgon. Folk verkar så sega och trötta, nästan som att de lever i slowmotion. Det skulle verkligen behövas en snabbspolning för att få igång dessa arma själar inklusive mig. Men varför drömmer jag? Det finns ingen snabbspolning i den här världen. Tyvärr.
Det drar en kall bris igenom cafeterian i takt med att människor kommer och går. Elever skyndar, försenade till 08.30 lektionerna. En bekant lärare kommer fram till oss ensamma själar som sitter djupt in i stolsdjungeln. Hans kaffekopp tar med sig en doft av mörkrostade bönor och en skvätt mjölk. Det är den alltid lika norrländska Johan Pellberg som har kommit för att sprida lite glädje. Hans alltid lika relaxade inställning smittar av sig på oss tre och stämningen blir riktigt härlig.
Johan är en sådan där person som bara är. Han glider med livets gång och bara lever livet, tar det med en klackspark. Ibland önskar jag att jag kunde göra likadant och bara glömma alla bekymmer, men det är svårt. Speciellt när man går sista året och har hög press på sig och speciellt nu, i det alltid lika öde november.
En ny elev springer i slowmotion igenom caféterian och för med sig en ny vindpust som får ryggraden att resa sig. Det är verkligen en riktigt kall morgon. En riktigt kall morgon i ett öde november. Det kunde väl i alla fall snöa? Nej, för då hade det inte varit november.
Nej, denna månad för inget gott med sig. Bara trötthet och längtan efter ett roligare december. Fast utan november så skulle man nog inte uppskatta december lika mycket, så på det sättet är det bra att den här tiden finns. Den inställningen borde man ha till mycket i livet. Man borde leva lite mer som Johan Pellberg, ta det med en klackspark. Då hade nog inte november varit lika öde."
notera att det är en äldre text och jag inte är dum huvudet som fortfarande tror att det är november.
Den var braaaaa :)
