ferrumochkompani

det blev åre i alla fall. det trodde man ju inte när man vaknade imorse och sprang ner till badudden för att fota soluppgången. jepp, jag vet, sjukt ambiöst. varför? jo, för att mor ringde mig kl 07 och sa "det är en fantastisk dimma över sjön och snart kommer solen att gå upp! gå ner till badudden och fota lite, kan ju vara fint till din fotouppgift du har under lovet." jag tänkte "ah, what the hell!" tog mig i kragen och gick ner.
i alla fall: mina böner har blivit hörda! jag har gått och längtat efter att få sätta på mig ett par skidor sedan... ja, egentligen sedan jag kom hem från val thorens, men det var först för 2 veckor sedan jag fick riktig abstinens. det kanske finns en gud trots allt? fast... vid närmare eftertanke så... nä. jag ska inte vara den som är den, men... nä. det lär bli nice i alla fall. så får man träffa grabbsen också, som tydligen har the time of their lifes där uppe. göttmos helt enkelt. vill spola fram 24h, för då sitter jag på tåget.

note to self: bit dig aldrig i läppen igen. det är ju bara stört onödigt.